Julafton

Jag vet inte hur jag ska börja så jag skriver det bara sådär. Min man , barnens pappa firade inte jul med oss idag. Vi fick åka själva till min mamma och äta god mat och öppna julklappar.
Jag fick ensam se glädjen i våra barns ögon när dom öppnad sina presenter. Jag skulle inte missa det för nånting! Men han valde bort det…

Det är jobbigt nu. Så definitivt. Jag tror inte längre att vi kan hitta tillbaka till varandra. Jag vet inte om jag vill.
Vissa säger att jag förtjänar bättre. Jag undrar om någon säger det till min man. På riktigt alltså! Jag är absolut inte ironisk utan det finns alltid två versioner när ett par är inblandat.

Jag har lovat mig själv att 2010 ska bli året då jag sätter mig själv först. Jag ska inte längre tänja på mina gränser och vända upp och ner på mitt liv. Jag vill det bästa för våra barn så klart!

Jag vill ge dom en bra framtid. Frågan är om jag kan göra det själv.
Jag är rädd för att bli själv. Jag vet att jag kan klara det, jag klarar det mesta och har alltid gjort. Men vem ska ge mig trygghet? Vems famn kommer finnas där för mig?

Det bästa jag har: Mina barn. dom har vi gjort tillsammans.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Hemmaliv

3 responses to “Julafton

  1. studiomannen

    Vilka fina barn. Sådana änglar.

    Jag har själv gått igenom en skilsmässa rätt nyligen. Knappt två år sedan. Vi fick sälja huset. Jag hade gärna bott kvar, men hade inte råd.

    Kram.

    Och jag är också glad att vi följer varandra på Twitter (läste ditt inlägg en bit ner)

  2. Oj. Ja, vad ska man säga mer än att lämna en värmande och stödjande vänskaplig kram.

  3. Ulrika

    Kära du!
    Jag kan bara ana dina känslor för hur detta kändes, har tänkt tanken själv nu i höst men kom på att mycket berodde på mig och inte min man.
    Självklart är man 2 om en konflikt men bara du kan tänka på dig själv i första hand.
    Hur många gånger kan man hitta tillbaka till varandra? Vid varje kris måste man framförallt finna förtroende för den man ska vara med. För varje kris blir det svårare.
    Jag tror ensamhet skrämmer många. Alla är starka men känner du dig ensam när du är med din man?
    Det har jag gjort flera gånger under hösten men som jag sa mycket berodde på mig…

    Jag tänker på dig och hoppas du får det bra.
    Kramar Ulrika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s