Vad jag har tänkt! Inte analyserat, jag har analyserar färdigt men jag tänker så det knakar.
Min slutsats, för närvarande iallafall, är att även om vi lämnat in papper om äktenskapsskillnad så tar det ju sex månader innan det går igenom så under dessa sex månader är vi ju fortfarande gifta enligt lag.
För mig har ju ingenting egentligen förändrats. Vi sov knappt tillsammans innan, vi har ju jobbat om varandra en längre tid och vår enda gemensamma nämnare är ju egentligen våra barn.
För mig är det viktigt att ha en fungerande relation till min blivande exman. Jag vill på riktigt att vi är vänner! Kan vi inte vara ett kärlekspar så kan vi iallafall vara kompisar.
Med en kompis hittar man på roliga saker! Man stöttar varandra och finns där när den andra behöver en. Om vi kan göra det då kanske framtiden kommer se annorlunda ut…
Jag VET att jag pga den ekonomiska situationen inte vill vara gift med honom så det kommer inte förändras.
Att vara sambo innebär också vissa ekonomiska risker.
Men att vara vänner och föräldrar till våra barn anser jag vara väldigt lågrisk. Jag hoppas att det kommer fungera. Våra barn behöver glada föräldrar och trygghet. Det vill jag ge dom ❤
Nikmaynia 
Det är aldrig lätt. Följ din väg. Kan ni vara vänner, så bra. Hos oss finns det inte en chans, inte på länge. Det är sorgligt, sorgligare än skilsmässan.
Barnen mår ändå bättre nu. ”Mamma, du är glad nu och aldrig arg.” De bor hos mig för att de vill. Men det är ändå, trots hans ständiga bevis på hur han beter sig, en källa till gnagande oro.
Men jag mår bra. Och barnen mår bra.