Min största rädsla

Jag har funderat mycket på när kärleken tog slut.
En sak jag kom fram till är att nånstans på vägen slutade jag vara stolt över min man. Jag skämdes. Jag fick hitta på ursäkter. Ville inte säga som det var.
Det betyder ju inte att allt han gjorde var fel men det räckte för att döda min kärlek.
Jag känner mig sorgsen när jag försöker komma ihåg hur lycklig jag var när vi gifte oss. Den lycka vi kände när vi fick barn. På bilderna ser vi enormt lyckliga ut. Men jag minns inte.
Jag vet att jag var stolt att presentera honom som min man från Skottland. Nu vill jag inte ens prata engelska om jag inte måste.
Jag blir upprörd när jag läser hur folk jag känner och inte känner ger varandra spontana kärleksförklaringar. När jag ser hur dom håller kärleken vid liv. Varför gjorde inte vi det?

Jag får höra från höger och vänster varför vill du skiljas? ”Han är ju en så bra kille.” ”Han älskar verkligen dig.” Idag rann det över. Jag sa som det var till någon jag kanske inte borde sagt nåt till. Men förutom att skriva om det här och på twitter så säger jag inte så mycket till folk. Men jag är trött på att alla ser mig som den hemska.
Jag har ställt krav, bönat och bett. Jag ville sälja huset för över ett år sen för att rädda vårt äktenskap men det gick han inte med på, jag vet att han ångrat det han sa men det är ord som etsat sig fast: ”I can’t live in a small apartment with you and the girls, I would go insane.”
Jag skrev en sång tillsammans med min kusin julen 2008 ”Maybe if I wrote it down on a piece of paper instead of saying it out loud, maybe that way we could communicate better without making a sound. We have to stick together through this stormy weather I know we can make it, don’t let us break it apart.” Saras Song
Några månader senare skrev jag en ny text. Den är arg.
”I’ve been angry crying ignoring you but nothing seem to work, I’ve been giving you my all but get nothing in return.” Ni kan lyssna här: http://twiturm.com/qa2e7

Jag är ledsen för barnens skull. Jag är ledsen för hans skull. Jag är ledsen för min skull. Men vad gör man när man har försökt allt utan att få någon respons. När jag drog det till sin spets och begärde skilsmässa då blev jag den oresonlige, då fick jag en reaktion.

Att jag haft självmordstankar och panikångest och gått till psykolog för ett år sen betyder ingenting, då gjordes ingen förändring.
Ändå kan jag inte hjälpa att känna att jag gör fel. Att jag borde ge honom en ny chans. Men rädslan kommer alltid finnas där. Rädslan att det blir som det har varit…

Annonser

7 kommentarer

Filed under tankar

7 responses to “Min största rädsla

  1. Tvivlet kommer alltid finnas där, hur du än gör.. Var stolt över ditt beslut & att du tog tag i situationen. Du fixar detta & du är stark fast det inte känns så nu.. Dina fina tjejer kommer ge dig styrka! Stor kram

  2. Som sagt… Tvivlet är alltid där.

    En vis person sade att man kan inte välja utifrån hur hur det kommer att kännas för det finns goda och dåliga sidor, känslor, konsekvenser i varje beslut.

    Jag hoppas att du hittar kraft att ta dig igenom bit för bit. Även när det är svart och jobbigt och det inte känns som om det finns något gott.

  3. Ulf B

    Du gör inte fel. Barnen kommer genomskåda ett dåligt förhållande och må dåligt av det de ser. Utan de där rätta känslorna blir det konstlat och trist. Kan förstå att han vill ha dig kvar, men du behöver inte känna skuld för att du inte känner för honom som han för dig. Njut av dina barn och tiden framåt så blir det som varit mindre tungt och konstigt i sinom tid.

  4. Tvivel… ja, det finns där och sticker. Men en dag, utan att du vet ordet av så är det borta. Det är fortfarande tungt och livet är inte lätt och de finns de som fortfarande kommer hävda att ”han är en fin kille, varför skilde du dig, han älskar ju dig”. Men du vet, och det måste du bli trygg i.

    Jag tänker på låten, Långsamt farväl:

    http://www.lyrics-top.com/186201-112751/L%C3%A5ngsamt-Farv%C3%A4l/Lisa-Nilsson.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s