Arg så jag kokar

”The 3 most stressful things in life are, having a baby, getting married & moving home. Over the last 5 years I have moved home 5 times over 3 countries, had 2 beautiful girls & got married. Never really felt stress in my life until now.”

Det skulle kunna vara mina ord men det är det inte.

Jag har tagit hand om hemmet, barnen, jobbat och pluggat. Jag har brutit upp från det jag gjort för att köra dig till jobbet när du missat bussen. Barnen har fått hoppa över eller vänta med frukosten för att du inte ska bli sen till jobbet. När jag påpekat det har du sagt att du kan ta taxi… och sätta oss ännu djupare i skulder. Jag har väckt dig femtielva gånger för att du ska hinna med bussen. Jag har tjatat och gnatat och bönat och bett, jag har gråtit och skrikit och haft panikångest. Ingenting hjälpte. Ingenting förändrades. Jag ville sälja huset, sänka våra kostnader för att rädda vårt äktenskap för att få en bättre livskvalité. Du ville absolut inte sälja huset. Du tyckte jag kunde jobba mer istället. Då har jag för det mesta lyft mer i lön, föräldrapenning och studiebidrag än vad du har tjänat.

Jag fick ont i nacken och huvudet, det gick inte över. Jag hade tankar om att skada mig själv för att få ett avbrott, för att få komma bort en stund. Jag kom till en sjukgymnast efter det att det var konstaterat att jag inte hade varken hjärnhinneinflammation eller diskbråck och han väckte mig ur min dvala. Han sa åt mig att boka en tid med vårdcentralens psykolog, han erbjöd sig t o m att boka första mötet. Jag gick fyra gånger. Visst är det skönt att prata men jag tycker aldrig det ger mig något. Men jag orkade ett tag till.

Sen kom nästa smäll. Skulder. Utmaxade krediter. Godtrogen trodde jag att jag kunde lita på dig. Jag beställde personbevis för äktenskapsskillnad. Men det tog mig fyra månader till innan jag slog slag i saken. Innan jag sa att jag ville skiljas, på riktigt. Sälja huset och flytta isär.

Då hände nånting. Du ville bli pappan och den äkta mannen du inte varit. Men det var FÖR JÄVLA SENT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag flyttade ut 1/4, jag körde 4 gånger med lastbil fram och tillbaka men fick inte med mig allt. Du bodde kvar i huset en månad ensam och gjorde ingenting. Jag har hand om barnen och jag jobbar två jobb och pluggar fortfarande på halvtid. Jag betalar mina räkningar och våra gemensamma och du har inte ens råd att betala dina egna och Försäkringskassan tror att du kommer ge mig underhåll… Jag kör fram och tillbaka för att hämta mer grejer, du har sagt att du ska städa. Nu är det inte ens en vecka kvar innan vi ska lämna över nycklar och skriva på de slutgiltiga papprena och du har inte ens börjat städa. Jag erbjöd mig för två veckor sen att ta alla fönster tillsammans med en kompis men det ville du inte. Jag vill inte ens skriva det här men det kommer sluta med att jag i helgen kommer få åka ut med barnen och städa när du är på jobbet. Och du känner dig stressad……………. Gissa vad fan jag känner då!

Annonser

8 kommentarer

Filed under Hemmaliv, Uncategorized

8 responses to “Arg så jag kokar

  1. Kunde vara jag. Så märkligt det känns. En man som inte tog ansvar, raserad ekonomi för att man litat, trott på. Allt man fått sköta själv.

    Ett halvår senare är jag starkare, barnen gladare och tryggare. Ja, jag är också gladare.

    Du får all min styrka att svepa om dig. Och skriv du. Det är så förbaskat skönt att få det ur sig. Jag har gjort likadant. Min räddning.

    @Ullie

  2. maria-elena

    Sara vännen!

    Jag följer dig här på din blogg. Jag känner med dig och känner igen mig i dig och din situation.
    Mest vill jag att du ska må och ha det lika bra som du förtjänar! ❤

    En sak kan jag dock råda dig. Det är bra att bli arg och att vara i känslan vilken den än för stunden må vara till skillnad från att stoppa undan den eller trycka ner den. Att få ilskan ur sig är jätte viktigt för där innombords gör ilskan bara en själv illa, värk i kroppen är ett exempel.

    Det kan kännas som att prata inte hjälper direkt för stunden men jag upplever att det sätter igång processer i en själv som leder till att man hjälper sig själv att finna svaren, ibland kommer dom även utifrån i samtal med andra. Givetvis beror det på vem man väljer att prata med så en mentor rekomenderar jag varmt! Huvudsaken är att få ur sig det som skaver ilska, oro, sorg, besvikelse.. och oavsett vilken metod man väljer, jag tycker att det är jätte bra att du skriver!
    Ofta har man redan svaret på sina egna frågor men kan inte se dem på grund av annat som är i vägen, stress eller upprörda känslor till exempel.

    Jag finns här om du vill prata, få goda råd eller om du bara vill att jag ska lyssna eller läsa. Eller gå ut och dansa 😉

    Kram!

    • sara77a

      Tack söta rara du! Du är så klok! ❤ Den där dansen ser jag fram emot! Det var ju "bara" åtta år sen sist eller?!?!?!

      • maria-elena

        Ja du, vad ska jag säga.. livet har lärt mig några hårda läxor på vägen, minst sagt! Bara bra om det braiga jag lärt mig kommer till nytta. Tänker på äppelsången ”..dela med sig eller snåla..” 😉

        Du skojar! Är det sååå länge sen?? oj oj.. det får det bli ändring på! Vi hörs.

        Kram igen!

  3. Kära vän, vi har det ganska lika nu. Plötsligt vill de vara pappa…
    önskar dig all lycka, vi fixar det, för vi måste.

    • sara77a

      Papparollen har han axlat rätt bra med vissa undantag. En pappa är alltid en pappa och det ska gudarna veta att min inte varit den bästa men utan honom hade jag nog inte blivit den jag är idag.

  4. Men älskade, att det ska behöva BLI SÅ HÄR!?!?!? Fy vad jag känner igen det, när man vänt ut och in på sig för att försöka få det funka och sen när allt är helt kört så kan de börja tänka att ändra sig!!!??? visst är det så man mår illa. Skönt att du kommit till insikt och du ska se, när du fått ordning på tillvaron och lite distans till det hela, att det blir så mkt bättre. Fast visst är det sorgligt mitt i alltihop. Men vi kan inte ändra på andra, det enda vi kan ändra på är oss själva och vår inställning till det som är runt oss. Och TACK för att du väljer glädje och framtidstro du goa fina! Finns här för dig, men det vet du ju redan!! *tusen kramar** ❤

  5. Maria

    Vännen då!
    Skrämmande att så många känner igen sig, så även jag.
    Tycker du är otrolig på alla sätt och vis, det var längesen vi sågs men jag finns här om du vill eller behöver prata.
    Massor med kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s