Vad är det som gör att man inte kommer överens?
Varför tycker vi kvinnor att vi gör allting? Är det så att vi gör allt eller är vi bara oförmögna att se det mannen gör?
Kan det vara så att vad än mannen gör så duger det inte?
Är det när man känner så som det är slut? Eller finns det en väg tillbaka?
Det verkar som om det klassiska är att man glider ifrån varandra, helt plötsligt känner man att man inte har något gemensamt längre. Kvinnorna blir bittra och männen fattar ingenting. Det värsta är att i och med att detta händer så suddas alla minnen utav det som varit bra ut.
Jag har funderat mycket på parterapi. Jag ringde och kollade upp det och frågade om dom har en terapeut som pratar engelska. Jodå det skulle gå bra och annars kan ju jag översätta… Nej det är just det jag inte kan!!! Då blir det ju mina ord. Vi har redan språket som en barriär och jag har alltför många gånger använt fel ord och uttryck vilket lett till mindre katastrofer.
Jag har kanske gett upp. Det känns lättare än att kämpa vidare. Samtidigt vill jag inte ge upp. Jag vill vara starka Sara som fixar allt! Men jag orkar inte längre…
Nikmaynia 
Du vill vara stark och fixa allt men det är inte alltid det som är det bästa för vare sig dig eller andra. Det är ju inte bara du som ska fixa, ställa till rätta. Ni är ju två i i det här.
Och ja, man kan glida ifrån varandra. Och för en stund när allt är jobbigt glömmer man allt som varit bra. Men de minnena kommer tillbaka. Det tror jag.
Och ibland gör kvinnor helt enkelt för mycket, för att orka hela vägen fram.